1580-1666
Frans Hals Galleries
In the field of group portraiture his work is equalled only by that of Rembrandt. Hals's portraits, both individual and group, have an immediacy and brilliance that bring his sitters to life in a way previously unknown in the Netherlands. This effect, achieved by strong Baroque designs and the innovative use of loose brushstrokes to depict light on form, was not to the taste of critics in the 18th century and the early 19th, when his work was characterized as lazy and unfinished. However, with the rise of Realism and, later, Impressionism, Hals was hailed as a modern painter before his time. Since then his works have always been popular. Related Paintings of Frans Hals :. | The Women Regents of the Haarlem Almshouse | Family Portrait in a Landscape WGA | Portrait of a woman | Portrait of a Man | Jonker Ramp and his Sweetheart WGA | Related Artists:
Philipp veit1793 - 1877) was a German Romantic painter.German painter. The stepson, from 1804, of Friedrich von Schlegel, he studied (1808-11) at the Akademie in Dresden under Friedrich Matth?i (1777-1845) and Caspar David Friedrich. He showed talent in drawing but, on moving to Vienna in 1811, had difficulties with painting in oil, and turned to watercolour. Through Schlegel, Veit came to know many of the leading Romantics in Vienna, such as the poet and novelist Joseph von Eichendorff. In 1813-14 Veit took part in the campaign against Napoleon and returned briefly to Berlin. In 1815 he completed a votive picture, the Virgin with Christ and St John, for the church of St James in Heiligenstadt, Vienna (in situ), inspired by the work of Pietro Perugino and Raphael. In 1815 Veit left for Italy where he stayed until 1830. In Rome he joined the circle around Friedrich Overbeck and Peter Cornelius, becoming a leading Nazarene (see NAZARENES). With these artists he took part in providing fresco decorations (1816-17) for the Casa Bartholdy (now the Bibliotheca Hertziana): Veit painted the scene of Joseph and Potiphar's Wife and a decorative lunette allegory, the Seven Years of Plenty (both now Berlin, Staatl. Mussen, N.G.). In 1818 Veit was commissioned to paint the fresco of the Triumph of Religion in the Museo Chiaramonti in the Vatican, one of a series of murals recording the services of Pope Pius VII to science and art.
Simon BeningFlemish Northern Renaissance Manuscript Illuminator, ca.1483-1561
was a 16th century miniature painter of the Ghent-Bruges school, the last major artist of the Netherlandish tradition. Bening was trained in his father Alexander Bening's miniature painting workshop in Ghent. He made his own name after moving to Bruges. His specialty was the book of hours, but by his time these were becoming relatively unfashionable, and only produced for royalty and the very rich. He also created genealogical tables and portable altarpieces on parchment. Many of his finest works are Labours of the Months for Books of Hours which are largely small scale landscapes, at that time a nascent genre of painting. In other respects his style is relatively little developed beyond that of the years before his birth, but his landscapes serve as a link between the 15th century illuminators and Peter Brueghel. His self-portrait and other portraits equally are early examples of the portrait miniature. He served as dean of the calligraphers, booksellers, illuminators, and bookbinders in the Guild of Saint John and Saint Luke. He created books for German rulers, like Cardinal Albrecht of Brandenburg, and royalty like Emperor Charles V and Don Fernando, the Infante of Portugal. The artistic tradition continued in his family. His eldest daughter, Levina Teerlinc
fredrik westinFredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare.
Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent.
Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande").
Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson".
Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten.
Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).